Rojda Sekersöz: ”Det här är en pånyttfödelse”

Rojda Sekersöz fotograferad i början av juni på Färgkontoret i Lövholmen, Stockholm.
Foto: Henrik Nielsen.

INTERVJU. Sedan debuten med Dröm vidare 2017 har uppdragen ständigt avlöst varandra – men nu har Rojda Sekersöz börjat tänka efter mer när hon väljer. Anders Annikas pratade med henne om bioaktuella Blir du ledsen om jag dör? och om att börja om som regissör.

Den 21 augusti i år har Blir du ledsen om jag dör? biopremiär. Ett par veckor tidigare väntas riksdagen fatta beslut i en fråga som kan innebära att en scen i filmen blir inaktuell. När 14-årige Elijah och den vuxne Nic jagas av polisen säger Elijah: ”Jag är minderårig, men dig kan de ta in.” Men så ser det förmodligen inte ut efter den 13 augusti, när regeringens förslag om att sänka straffbarhetsåldern från 15 till 14 år går upp i riksdagen. [Sedan intervjun publicerades har beslutet gått igenom, reds. anm.]

– Vi har lyckats göra något slags samtidsdokument, säger Rojda Sekersöz när jag träffar henne i distributören Nordisk Films lokaler på Södermalm i Stockholm.

Filmen har premiär tre veckor före riksdagsvalet. Är det en politisk film?

– Ja, eller alla filmer är politiska tänker jag. Även den här. Men jag hoppas att folk ska känna för de här karaktärerna, att filmen leder till att människor samlas. Att det blir som ett call to action.

Blir du ledsen om jag dör? bygger på Nicolas Lunabbas självbiografiska bok med samma namn från 2022. Nic (Peshang Rad) arbetar som verksamhetsledare inom Helamalmö – en Malmöbaserad organisation med ”särskilt fokus på unga människor i socioekonomiskt utsatta områden”. En av dessa unga är Elijah (Rudwan Socdal), ett basketlöfte med trasslig familjesituation och kompisar på väg in i kriminalitet. Nics engagemang växer utanför arbetstid och så småningom flyttar Elijah in hos honom.

– Jag hade hört Nicolas sommarprata och jag kände till boken, säger Rojda Sekersöz. Men när jag fick frågan om jag ville regissera var det inte alls självklart. Det hade varit en våg av filmer och serier som beskrev kriminalitet i utsatta områden, och jag ville inte göra en till film om, typ, kriminella invandrare. Men så läste jag Wiktor Ericssons manus och läste om boken och kände: okej, jag förstår vad den här filmen ska handla om. Och det är att mänskliggöra de här personerna, som lever under de här förutsättningarna.

Upplägget är på många sätt klassiskt. En välvillig vuxen tar sig an ett av samhällets olycksbarn.

– Framför allt så är det en hjältehistoria, Nic är en hjälte. Och rent krasst: jag vet inte när jag senast såg en manlig huvudkaraktär med invandrarbakgrund som inte är kriminell eller terrorist. Vi har velat göra en film som berättar inifrån och inte utifrån. Jag hoppas att människor kan spegla sig och känna att ”det här är vår film”.

Peshang Rad och Rudwan Socdal som Nic och Elijah. Boken och filmen Blir du ledsen om jag dör? bygger på verkliga händelser, men en del har ändrats av dramaturgiska skäl. Som den scen i filmen Rojda Sekersöz la till, där Elijah kräver att få bli gudfar till Nics framtida barn. Att verklighetens Elijah Clarence faktiskt är gudfar till Nicolas Lunabbas barn fick hon veta först i efterhand.
Foto: Nordisk Film.

Rojda Sekersöz bär en t-shirt med texten ”Kids of Immigrants” när vi ses. Hon föddes i Botkyrka i slutet av 80-talet, av föräldrar från norra Kurdistan. När hon var tio flyttade familjen till Älvdalen, efter att ha sett en annons om att byns pizzeria var till salu. Rojda blev kvar i Dalarna i fem år – en period som hon har beskrivit som formativ. Under ett besök på Rättviks marknad köpte hon två vhs-filmer – Billy Elliot (2000) och The Believer (2001) – vilket enligt legenden var anledningen till att hon ville bli regissör. När hon var 15 flyttade hon tillbaka till Stockholm för att gå på Kulturamas filmgymnasium, och när hon som 19-åring kom in på Dramatiska Institutets regilinje var det som yngst någonsin.

Långfilmsdebuten Dröm vidare (2017), om unga kvinnor med dåliga odds i en Stockholmsförort, gav henne bland annat priset som årets nykomling på Guldbaggegalan. Rojda Sekersöz säger att hon ser ett släktskap mellan debuten och Blir du ledsen om jag dör? – även om den senare handlar om män och utspelar sig i Malmö. Däremellan har projekten spretat. Dröm vidare följdes av Jonas Gardell-filmatiseringen En komikers uppväxt (2019), som fick ett blandat mottagande. Netflixserien Young Royals (2021–2022), om kärleken mellan en svensk kungason och en kille från arbetarklassen, blev däremot en global succé.

Du har rört dig mellan centrum och periferi och mellan olika sam-hällsklasser, både i dina filmer och tv-serier och i ditt liv. Hur har livet och filmen påverkat varandra?

– Jag tror att de går väldigt mycket hand i hand. Det finns projekt som jag startade för kanske tio år sedan, och som jag hade problem med, men inte förstod varför. Men nu förstår jag. Det handlar om hur bra man kan berätta de historier man vill berätta, hur redo man är.

Med åldern och erfarenheten kom också en insikt om att hon ville göra en annan typ av film.

– Jag fick förfrågan om En komikers uppväxt innan Dröm vidare ens hade haft premiär. Det blev liksom bara så, jag ville jobba, skaffa mig erfarenhet. Jag var väldigt ung när jag gick ut från DI och jag var rädd att hamna i något slags evig utvecklingsfas – historiskt sett är det många som går ut som inte får jobb. Så jag tackade ja till väldigt många regiuppdrag. Och sedan har jag väl haft ett bildningskomplex kring mitt yrke och branschen. Nästa år är det tio år sedan Dröm vidare hade premiär, och det känns lite som att jag har gjort praktik i tio år.

Som när en läkare gör AT?

– Ja, exakt. Men efter min senaste serie sa jag bara: okej, nu måste jag tillbaka. Jag tog ett beslut för mig själv, att nu vill jag göra filmer som handlar om folk som kommer underifrån, med ett underdogper-spektiv. Och då kom den här filmen ganska lägligt. Så det är på sätt och vis en pånyttfödelse för mig. Nästa projekt som jag håller på och utvecklar är mer personligt. Nu är AT:n över, nu ska jag bli filmregissör på riktigt.

Evin Ahmad, Gizem Erdoğan, Segen Tesfai och Malin Persson i Dröm vidare.
Foto: Nonstop Entertainment.

En mindre känd sida av Rojda Sekersöz är att hon också är spoken word-poet. Hon har bland annat uppträtt på Dramaten flera gånger. Orden, eller litteraturen, har en viktig roll i Blir du ledsen om jag dör? Nic bearbetar sina egna trauman med att skriva, och har en mapp full av refuseringar från bokförlag. De anteckningar han skriver ned om livet med Elijah förstår vi kommer att bli boken som filmen bygger på. Och när Elijah berättar att han ska skriva en recension av Jan Guillous Ondskan i skolan och sätter sig för att se filmversionen, tar Nic i stället fram boken.

Vad tänker du kring litteraturens respektive filmens kraft?

– Litteraturen är mycket mer komplex. På ett bra sätt. Den ger mer näring till fantasin. Det var ju där jag började, med att läsa och skriva. Och det var det som var min väg in i filmens värld – när jag var tolv-tretton insåg jag att mina kompisar inte läste, de tittade på teve. Så jag skulle inte kunna nå dem om jag skrev böcker. Därför ville jag göra film.

Att Ondskan är den bok Elijah läser i skolan leder osökt tankarna till Young Royals. När serien hade premiär 2021 var det många som drog paralleller till Guillous roman, eftersom båda handlar om unga överklassmän på internatskola – en värld långt från Elijahs tillvaro i Malmö.

Serien är Rojda Sekersöz största framgång, åtminstone internationellt, men nu har hon tröttnat på överklassen.

– Jag tackade ja till Young Royals mot att jag fick igenom vissa saker, med castingen och så. Det tyckte jag var intressant, att få röra om lite. Men jag känner mig ganska klar med det. Jag tror inte att det är de historierna jag är satt här på jorden för att berätta.

Hon var inte inblandad i tredje säsongen av Young Royals, men gjorde däremot Skiftet (2025) för Netflix – en serie om de första kvinnliga poliserna i Sverige på 50-talet. Det var också meningen att hon skulle regissera filmversionen av Tone Schunnessons roman Dagarna, dagarna, dagarna – men det projektet tog stopp. Rojda Sekersöz antyder att berättelsen om en kvinna som ljuger om en våldtäkt var ”för komplex för publiken” (eller i alla fall för finansiärerna).

Är det medvetet som du söker dig tillbaka till filmen igen?

– Ja, just nu är jag sugen på långfilm. Den typen av berättelser jag håller på att utveckla lämpar sig bäst i långfilmsformatet. Sen är det någonting fint med just bio. Att man planerar ett biobesök, att människor sitter i en salong tillsammans.

Vad är skillnaden mellan att göra serier och film?

– Du har större konstnärlig … kanske inte frihet, men ett större bestämmande, inom långfilmen. Det är också ett mycket mer kontrollerbart verk. En serie är ett så stort maskineri. Det är också kul, men det är något helt annat. Du ska ha cliffhangers, ett annat dramaturgiskt grepp. Och det är andra parametrar som spelar in, du har en tydlig beställare.

Peshang Rad och Rojda Sekersöz under inspelningen av Blir du ledsen om jag dör?, då paret även väntade sitt andra barn. Filmens arbetstitel var Innan vi lyfter – en referens till Mathieu Kassovitz
90-talsfilm Medan vi faller, som Sekersöz ofta nämnt som en favorit. Foto: Nordisk Film.

Huvudrollen som Nic spelas av Peshang Rad, känd från tv-serier som Bäckström och Kapningen. Han gör för närvarande också succé i USA med tv-serien Maffia, där han spelar huvudrollen. Serien handlar om den organiserade brottslighetens framväxt i 90-talets Sverige, och är producerad av Viaplay. Bolagets ekonomiska kris ledde dock till den lite märkliga situationen att Maffia har hunnit visas (och hyllas) utomlands, men inte i Sverige. Hit kommer den först i höst.

Peshang Rad är också Rojda Sekersöz sambo, och de har två barn ihop. Hon regisserade honom även i Dejta 2020, men då var de inte ett par.

– Det funkade faktiskt jättebra att jobba ihop, säger hon. Dels hade vi redan kommunikationen, dels slutade vi verkligen aldrig att jobba. Vi pushade varandra, vi var inte rädda att trampa någon på tårna.

Att kunna lita på sin huvudrollsinnehavare underlättade också i samspelet med nykomlingen Rudwan Socdal, som var 15 när filmen spelades in.

– Han är typ den mest intelligenta amatören jag har jobbat med. En filminspelning är så mycket mer än bara prestationen framför kameran, man måste palla 35 dagar eller vad det är. Han hade en sådan förståelse för hela maskineriet och lärde sig jättesnabbt. Men det är väldigt annorlunda mot att jobba med professionella skådespelare. Peshang har hållit på länge och är väldigt teknisk, men Rudwan är inte alls teknisk, det här var ju hans första gig. Så det var en utmaning när de hade scener ihop.

Gav du dem olika regi?

– Ja. Men jag visste också att personen som spelade Nic skulle behöva ta väldigt mycket ansvar, så det var väldigt viktigt för mig att det var en skådespelare som var trygg i sin egen teknik.

En liten, men viktig roll, har också Ida Linnertorp som Elijahs alkoholiserade mamma. Hon påminner lite om Torkel Peterssons rollfigur i fjolårets Kevlarsjäl, men det går också att dra en parallell till den mobbade Thomas mamma i En komikers uppväxt – en annan förälder som vill väl men gör fel.

Är du orolig för att misslyckas som mamma?

– 100 procent. Jag såg en intervju med Amelia Adamo där hon berättade om när hon fick sitt cancerbesked. Hennes två söner var med henne, och när hon såg att de blev chockade och ledsna började hon gråta, av glädje. Hon hade jobbat så mycket att hon var osäker på vad de egentligen tyckte om henne, om hon hade räckt till som mamma. Jag relaterade jättemycket till det. Min äldsta son, hans första mening var: ”Mamma kommer snart.” För att jag var på inspelning så ofta. Jag tror inte att frågan är om man kommer att fucka upp sina barn, jag tror att frågan är hur man kommer att fucka upp dem. Men jag tror också att det är naturligt. Det vore konstigt om de inte tyckte att man gjorde fel. För då har de ju inte utvecklats någonting.

Som pappa blir jag själv ofta väldigt drabbad när barn far illa på film. Det är den största skräcken, att inte kunna ta hand om sitt barn.

– Sverige är ett väldigt individualistiskt land, och det är inte så i resten av världen. Det är inte normalt att inte bry sig om andras barn. Det Nic gör, det är inte gränslöst utan mänskligt. Och det är så det borde vara. Om jag skulle bli alkoholist och inte kunna ta hand om mina barn så hoppas jag att det finns någon som Nic som gör det åt mig. Det är att vara en medmänniska. Ett samhälle är inte starkare än sin svagaste länk, oavsett om länken är brun, vit eller svart eller vad det är. Vi kan inte bara lämna dem i sticket. Vi måste ta hand om barnen.

Anders Annikas är chefredaktör för Galago och medarbetare i Filmrutan.

Blir du ledsen om jag dör? har biopremiär 21 augusti. Dröm vidare och En komikers uppväxt finns på flera strömningstjänster, Dejta finns på SVT Play, Young Royals och Skiftet på Netflix.